Tätt är rätt
Gamla Stan, mycket tätt och väldigt poppis
En artikel i Stockholm City (14/10, sidorna 8-9) basunerar ut att nu blir det dagsljusfritt i Stockholm. Artikeln menar att Stockohlm nu ska byggas tätt, och exemplierar hur detta kan komma att se ut med hjälp av Norra Station.
Rubriken “nu blir det mörkt och tätt” beskriver mycket väl vad det handlar om. City gör på uppslaget gällande att en tät stad är dålig eftersom det bland annat påstås innebära att inget solljus når ner i lägenheten. På mer än ett ställe nämns att det blir som på nedre botten, även några våningar upp.
Som nedre botten-bo överväger jag möjligheten att känna mig kränkt över denna nedvärderande inställning till att bo på nedre botten. Men framför allt förundras jag över den helt onyanserade inställningen på hela uppslaget.
Till att börja med: högre hus som står tätt kan mycket väl innebära att mindre solljus når fram till de nedersta våningarna. Men det innebär ju också att det finns fler våningar uppåt som solljuset faktiskt når fram till.
I huvudsak tycker jag dock City gör rätt att kritisera byggplaner. Det är väl det vi har medier till, att lyfta upp politiska beslut till diskussion. Då ska det dock ske med ett seriöst och nyanserat underlag. Ett sådant får vi inte här. Här sätts likhetstecken mellan “tätt” och “dåligt” (och “mörkt”, förstås). Exempelvis lyfts en förskola fram, som tydligen ligger helt under jord. Det kan man ju tycka vad man vill om, jag tycker det verkar märkligt, men man kan inte påstå att det nödvändigtvis måste vara så för att kunna bygga tätt.
Artikeln tar också fram det täta Gamla Stan som exempel, men gör också sig själv till expert och slår fast att folk inte flyttar tll Gamla Stan för att det är trångt, utan för at där finns “andra kvaliteter”. Småskalighet, påstår författaren själv. Nå, nog för att ingen flyttar någonstans bara för att det är tätbebyggt (det säger ju sig självt) men anledningen till att människor gillar att bo i Gamla Stan är inte främst att det är småskaligt,då hade de väl snarare bott i Gnosjö, Sigtuna eller i en stuga i skogen. Rimligtvis är det Gamla Stans centrala läge som lockar. Ett centralt läge är det också i Norra Station, vilket är anledningen till att vi där behöver bygga tätt. Så att fler får plats där flest vill bo.
Daniel Helldén är miljöpartist på Södermalm. Han tycker artikeln är “utmärkt” och beskriver Norra Station som “omänsklig”. Men liksom artikeln missar Daniel att ta upp vad alternativet är. Hur ska vi bygga, om inte tätt och högt?
Såvitt jag ser har vi två alternativ. Vi kan satsa på att bygga bort bostadsbristen, eller vi kan strunta i att bygga bort bostadsbristen. Att överhuvud inte vilja bygga särskilt mycket är en vanlig åsikt bland kritiker av de som vill bygga tätt. Att vi bland de fyra som intervjuas hittar en riktig extremist, som tycker Stockholm är “färdigbyggt”, är faktiskt inte alls förvånande. Men det innebär också en kraftigt accelererande bostadsbrist, med de sociala problem som följer på det: trångboddhet, hemlöshet, segregation med mera. City har själva lyft den problematiken. Att de inte ens andas något om det i artikeln om Norra Station blir i det ljuset nästan oseriöst.
Jag tycker inte vi ska acceptera de öden av bostadslöshet som City beskriver (plus att det finns långt värre exempel), utan bygga bort bostadsbristen. Lyckligtvis har jag också med mig partiet i den frågan, så jag förutsätter att det är det vägval de flesta miljöpartister skulle göra.
Förutsatt att man då vill bygga bort bostadsbristen så behöver vi avgöra var vi ska bygga. Också här finns huvudsakligen två alternativ: Bygga centralt, eller bygga perifert. Jag vill bygga centralt, med förtätningar i praktiken i hela Stockholms kommun. Alternativet är att bygga glest och lågt, över större yta. Det kan te sig som en bra lösning, men innebär att marken snabbt tar “slut” och att vi måste söka oss längre och längre bort från staden.
Den där KTH-forskaren City dragit fram får säga vad hon vill, jag känner faktiskt ingen som föredrar utsikt från fylletolvan på Hässelby torg framför en mörk lägenhet i Gamla Stan. En gles byggstrategi leder alltså till fler bostäder folk inte vill ha. I praktiken leder det i sin tur till segregation. Bristen på bostäder i lägen som människor efterfrågar i högre utsträckning består ju faktiskt.
Utglesning leder också till ett mycket större transportbehov. I bästa fall kommer den mesta delen av dessa transporter ske med kollektivtrafik, i vilket fall landstinget behöver kraftigt ökade resurser – även per capita – för att kunna upprätthålla systemet. Troligtvis kommer dock mycket av de transporterna ske med (bensin)bil. Utglesning är därför knappast ett led i klimatarbetet, och då har vi inte ens tagit upp vilket tryck en utglesnnigsstrategi sätter på att bebygga våra grönområden.
En strategi om att bygga täta stadsmiljöer är då en bättre lösning. Det innebär många fler bostäder på samma yta, vilket ger större möjligheter för fler att kunna få ett bra och centralt boende. Det innebär också mindre transporter, det ger ökade möjligheter att upprätthålla ett bostadsnära utbud av arbetsplatser, nöjen och service och det innebär också ett lägre tryck på att bebygga viktiga grönområden.
Med det sagt, så kan förstås också täta områden byggas fel. Yimby hade en hel del kritik mot Norra Station när det var uppe, och en större hänsyn till deras genomtänkta idéer hade nog inte varit fel. Det hade till exempel inneburit fler lägenheter med utsikt och bättre solmöjligheter, förutom bättre stadsmiljöer på andra sätt.
Tätt är rätt, det är min fasta övertygelse. Däremot kan man behöva granska boendemiljöerna ur andra perspektiv. Det är bra att City gör den granskningen, men oseriöst att de sätter likhetstecken mellan eventuella brister i ett visst projekt och tät bebyggelse i stort.
Andra bloggar om: politik, samhälle, stockholm, stadsplanering, stadsbyggnad, yimby, miljöpartiet
Pingat till intressant.se
Short URL: http://www.melinen.se/blogg/?p=1463
Posted by Tomas Melin
on 10-10-14. Filed under inrikes, politik, Senaste inlägg, stockholm.
You can follow any responses to this entry through the RSS 2.0.
You can leave a response or trackback to this entry
Lite kommentarer har jag på detta på min blogg: http://stockholmscollage.blogspot.com/2010/10/norra-station-uppror.html
Yimby bloggar här:
http://www.yimby.se/2010/10/citys-redaktionella-kolla_973.html#c22205
Hej alla!
Nu är jag lite lat här men då frågan uppenbarligen är en sådan vattendelare inom partiet kan det vara bra att klistra in våran officiella hållning (som jag förvisso varit med och skrivit). I korthet går den ut på att vi godtar tätheten tack vare extraordinära förutsättning (överdäckningen) men skickar med en hel drös med olika förbehåll som måste till (t.ex barnkonsekvensanalys- barn bestämme rinte själva var de bor Magnus)…
1. Bearbeta samt minska Torstornen /Stalintornen med hänsyn till
stads- och kulturmiljö.
2. Utse en miljösamordnare i samband med fortsatt arbete
3. avvakta med antagande av detaljplaner tills dess att oklarheter
är klarlagda
4. Kommunerna Stockholm och Solna skall vara ense om den
gemensamma planeringen.
5. Göra en barnkonsekvensanalys
6. vidare anföra följande
Ansvarsfråga – flexibel detaljplan?
Det är inte acceptabelt att låta de ansvariga politikerna anta
detaljplaner av flexibel karaktär.
Nämnden och sedan kommunfullmäktiges ledamöter kan inte ta
ansvar, för något vi inte vet hur det blir i slutänden. De folkvalda är
ansvariga i all framtid för sina beslut och kan inte lämna över
beslutsfattande till tjänstemän.
Mellankommunalt samarbete
Detaljplanen kan givetvis inte antas i konflikt med Solna kommuns
önskemål. Kommunerna ska vara ense om hur området ska
utformas.
Arbetet att däcka över dessa tråkiga trafikytor och att använda det
överdäckade området för bostäder och arbetsplatser är generellt
sett mycket bra. Olika utvecklingsalternativ borde dock ha
analyserats utifrån stadsutvecklings- och klimatperspektiv.
Klimatneutral, miljösmart stadsdel
Området borde utformas som en klimatneutral stadsdel där
stadsplanering, energisystem och kollektivtrafik planeras så att den
nya bebyggelsen inte ger något tillskott till de pågående
klimatförändringarna. Erfarenheter från Hammarby-Sjöstad b
tillvaratas men utvecklas flera steg och miljöledningsansvarig
måste finnas i projektledningen. Om ambitionen finns att göra
området till en spjutspets med avseende på miljöteknik och hållbart
stadsbyggande borde en integrerad planering ha påbörjats i ett
tidigt skede och en miljösamordnare bör utses skyndsamt.
Nämnden välkomnar passivhus / “nollenergihus”, modern
miljöteknik och bilfria kvarter, gårdsgator, förnybar
energiförsörjning, bilpoolssystem för att minimera biltrafiken och
ett modernt avfallssystem som är några grunder som ska inarbetas
från start. En tanke vore även att testa vattenseparering.
Återvinningscentral bör ordnas underjordiskt.
En mycket välfungerande och utbyggd spårbunden kollektivtrafik
krävs och skall finnas i området från början. En p-norm om 0,8
eller högre är givetvis inte acceptabelt i ett område som ska bli
miljöanpassat.
Park, rekreation och Nationalstadspark
Det gäller även att grönska tas med som en väsentlig del i
projektet, annars blir området sterilt. Nu ställer sig remissinstanser
tveksamma till hur detta ska fungera. En rik stadsmiljö har också
fina parker. Exploateringsgraden får inte vara högre än att det
möjliggör gröna ytor även mellan husen. Jorddjupen anges till 1,5
vilket är väl magert om träd ska kunna planteras. Gröna väggar och
tak bör prövas.
Det öst-västliga gröna sambandet mellan Karlberg och
Brunnsviken är viktigt och området vinner på att knytas ihop med
Nationalstadsparken och att goda möjligheter för frilufts- och
idrottsverksamheter ges. Tillgängligheten till Nationalstadsparken
är väsentlig och de östliga delarna av området måste utformas för
att bli en sympatisk och vacker entré till Ekoparken för fotgängare
och cyklister. De östra delarna av planområdet ingår i
Nationalstadsparken och tillbörlig hänsyn skall tas till parken, detta
även i frågan om visuell inverkan.
Stadsbild och stadssilhuetten
Stadsbilden och stadssilhuetten är viktiga frågor, genom sitt läge
ovanpå överdäckningen blir området redan i sig självt högt beläget
och en hög exploateringsgrad förutsätts samtidigt. De illustrerade
byggnadshöjderna kan ifrågasättas och tornparet vid Torsplan
innebär ett oönskat intrång bl.a. i Rödabergsområdets
bebyggelseskala. Möjligen skulle efter bearbetning, ett nordligare
läge vid ”Karolinskaplan” vara mer passande.
Tornmotivet vid ”Norrtullsterassen” känns en aning mer
välmotiverat och lämpligt än lokaliseringen av de gigantiska,
skyskraporna från Chicago vid Solnavägen. I panoramabilder över
staden avtecknar sig tornen som horn ovanpå Stockholms Slott. Är
man vänligt sinnad kan de tolkas som kaninöron på det Kungliga
Slottet. Att Stalintornen med nuvarande utförande och skala inte
skulle åsamka betydande skada på riksintresset Stockholms
innerstad och Röda Bergsområdet är fel. Givetvis bör också
visuella intrång och påverkan på Nationalstadsparken utredas
närmare.
Tornen som efter omarbetning plötsligen blev dubbelt så höga
måste bearbetas, de är för stora, klumpiga och höga. Staden borde
ha lärt sig läxan av det nu, av vissa benämnda, ”Misstaget”, dvs
Stockholm Waterfront.
Tät stadsbebyggelse behöver inte medföra höga hus, det går att
bygga lägre och tätt och många bostäder.
Det är bra att man i nu framlagda redovisning brutit monotoni i
form av jämnhöga platta tak, likartade hushöjder och vinkelräta
gator. Mjuka former och hög kvalité i materialvalen behövs.
Höjden på byggnaderna och bebyggelsestrukturen i övrigt måste
utgå från att det både skall vara bra boendeförhållanden och en god
yttre miljö. De nya högexploaterade områdena av Hammarby
Sjöstad vid Henriksdal och Nordvästra Kungsholmen måste
utvärderas för att inte upprepa eventuella misstag. De smala
schaktlika gårdarna är oroväckande.
Stadsdelen måste ta hänsyn till de barn och unga som ska leva och
växa upp här. Förskolor med lekplatser i total skugga och en skola
förlagd vid en stor trafikrondell är inte bra.
Trafikmiljö
Norrtullsplatsen som kommer att vara hårt trafikerad riskerar bli en
överstor bullrig trafikrondell och bör omarbetas. Efter senaste
bearbetning har trafiken fått mer utrymme, som vanligt på
bekostnad av oskyddade trafikanter. Detta måste åtgärdas,
bilrörelser i området måste begränsas och hastigheter hållas nere.
Gående och cyklister och utrymme för torg och park prioriteras.
Det är i dagsläget svårt att se att Värtabanan inte kommer att fylla
en viktig funktion i framtiden, därför måste den ingå i fortsatt
planering.
Det är beklagligt att man i samband med pågående arbeten inte
planerar att förlägga Roslagsvägen i tunnel förbi Frescatiområdet.
Övriga synpunkter
I de delar av planområdet beläget i Solna kommun är det viktigt att
mer av park och naturmark sparas. Grönska kring sjukhus är bl.a.
viktigt för snabbare tillfrisknande Den vackra kulturmiljön vid
gården Stenbrottet måste skyddas.
I Stockholms kommun ska Klockhuset återanvändas i enlighet med
tidigare planering och absolut inte rivas.
Stadsdelen bör få en blandning av hyresrätter och bostadsrätter.
Genom att begränsa storleken på markanvisningarna ges även
möjligheten för mindre aktörer på byggmarknaden att medverka.
Det måste ännu klarläggas hur staden ska hantera buller- och
miljösituationen för de först färdigställda delarna av bebyggelsen.
Boendemiljön måste vara acceptabel ur hälsosynpunkt.
Intressant, Martin. Men vad har det egentligen att göra med det jag skrev om?
Nja, det var egentligen inget svar på det du skrev. Mer bara att jag tyckte att det fanns så mycket mer i frågan som ibland glöms bort.
Jag tänkte att när vi nu ändå har godtagit tätheten i området. Är det inte då bättre att fokusera på de detaljer som kan göra denna täthet acceptabel för alla? Och här finns det även vissa möjligheter att påverka trots att vi är i opposition.
Jag tycker Tomas Melins inlägg är mycket bra. Miljöpartiet ska även ha kredd för att ni tycks kunna föra en intern debatt på nätet.
“minska Torstornen /Stalintornen”
Och där dödade du dina egna argument för all framtid. Godwins lag gäller även kommunistledare.
Annars mycket välkommet inlägg från Melin.