Nytt operahus i Stockholm
I går skrev folkpartisterna Madeleine Sjöstedt, kulturborgarråd i Stockholm, och Christer Nylander, ledamot i riksdagens kulturutskott, en debattartikel i DN om ett nytt operahus i Stockholm.
Frågan om en ny opera har varit på tapeten länge. Det nuvarande operahuset vid Gustav Adolfs torg är gammalt och otidsenligt. Som alltid vid stora investeringar är det dock svårt att komma till skott, inte minst är det ju dyrt och ingen vill sitta kvar själv med notan.
Den stora kostnaden, kalaset lär gå på flera miljarder, är ett bra argument mot att överhuvudtaget bygga en ny opera. Hade jag dessa miljarder att satsa vore opera inte mitt förstaval. Samtidigt är det svårt att komma ifrån behovet, om vi överhuvudtaget vill ha opera i Stockholm. En förnyad opera och en bättre användning av teknik, för att tex streama föreställningar ut till andra platser i landet, kräver dock – åtminstone på sikt – ett nytt operahus.
Sjöstedt och Nylander talar om privat finansiering i artikeln, i ett inslag i ABC menar Sjöstedt att det krävs en blandning av offentliga och privata medel. Jag tror det är helt rätt tänkt. En ny opera är sannolikt lågprioriterat bland Stockholmarna i gemen, men har lika sannolikt desto starkare dragningskraft på stadens kapitalägare. Att därför minimera belastningen på skattebetalarna verkar väldigt rimligt.
Även staten bör vara med och betala viss del av kakan. En ny opera i Stockholm blir med nödvändighet en nationell institution, som Stockholmarna inte kan förväntas vara ensamma att betala, ens med privata bidrag. Samtidigt kan staten inte pytsa in alltför mycket pengar i ännu en nationalscen i Stockholm. En blandning mellan stat-kommun-privat, verkar sålunda både rimligt och eftersträvansvärt.
Även om opera har ett egenvärde som stor och klassisk konstart, och även om det – vilket jag uppfattar är riktigt som påstås – är så att opera upplever en liten boom just nu, så tycker jag det är viktigt att operahuset inte blir inriktad uteslutande på opera. Till att börja med bör ledningen för operan ha en målsättning att bredda operakonsten, både vad gäller innehåll och publik. Sedan bör operahuset också kunna inrymma andra konstarter, både musikaliska och andra. Exakt hur detta ska se ut varken kan eller vill jag förstås föreskriva i förväg, men Kulturbloggen tar upp en uppsättning av Pink Floyds “The wall” och en årlig hårdrocksfestival som exempel på just detta. De jämför också med Dramaten som breddat perspektiven och vad som kan framföras under deras tak. Det tycker jag vore positivt. Ett nytt operahus får inte vara till för operakonsten allena.
Vad gäller platsen, så lyfter Sjöstedt och Nylander tomten bakom Nationalmuseum, på Blasieholmen. Det fick flera av mina miljöpartikollegor att reagera på olika sociala medier. Där ligger nämligen en park, museiparken. Mats Berglund är en av dem som pekar på att parken eventuellt ligger i skottlinjen för ett nybygge, samt att parkmarken vore svår att ersätta på Blasieholmen. Miljöpartiets princip är ju att exploaterad parkmark ska ersättas, naturligtvis då inom rimligt avstånd.
Jag håller i och för sig med om att det vore synd om Blasieholmen blev helt utan parkmark. Men för mig är det inte ens klart att det var just i Musieparken som Folkpartiet ville bygga sin opera. De hänvisar till “tomten bakom Nationalmuseum”, som är betydligt större än den ganska lilla Museiparken. Rimligtvis vill vi ändå bygga operan så mycket ner mot vattnet som möjligt, vilket gör det osäkert om parken överhuvudtaget berörs.
Däremot kan man ju tänka sig att parken blir väldigt instängd med så stora byggnader runt sig. Det behöver ju dock inte vara en nackdel. Att göra om parken till ett stort atrium, med café för Operans – och varför inte också Nationalmuseums! – gäster, vore en utmärkt parkanvändning.
För att göra en ny opera inbjudande bör staden också, vid en placering bakom Nationalmuseum, fundera på att stänga av Nybro-/Museikajen för allmän biltrafik, åtminstone upp till Stallgatan men helst hela vägen upp till Nybroplan, för att istället göra det till ett gångstråg och/eller grönområde. Självklart med stora kulturinslag i form av musik och konst. Det skulle höja kvaliteten väsentligt på området, samt också ge turister och stockholmare en mer naturlig tillgång till Skeppsholmen, förutom till Nationalmuseum/nya operan.
Jag vill härmed inte säga att jag utlovar mitt stöd – för vad det nu skulle vara värt – obehindrat till folkpartisternas förslag på ny opera, vare sig vad gäller om huruvida det alls ska byggas, finansiering eller plats. Däremot uppskattar jag inspelet så att diskussionen hålls vid liv. I vanlig ordning vänder jag mig också mot den ryggradsreaktion många miljöpartister ger ifrån sig så fort ett grönområde är hotat. Nästan oavsett var ett nytt operahus skulle planeras så blir inte ett hot mot någon grönstruktur, tvärtom blir det otvetydigt en gigantiskt möjlighet för staden att ge det området ett betydligt högre värde än tidigare, både vad gäller kulturvärden och grönområden.
Andra bloggar om: politik, samhälle, kultur, opera, stockholm, museiparken, miljöpartiet
Pingat till intressant.se.
Short URL: http://www.melinen.se/blogg/?p=1679
Posted by Tomas Melin
on 11-01-05. Filed under bestof, Kulturpolitik, Senaste inlägg, stockholm.
You can follow any responses to this entry through the RSS 2.0.
You can leave a response or trackback to this entry