Stockholm behöver en stark studentrörelse

SSCO:s logga

Studentboende på Läppkärrsberget, aka Lappis. Foto: Paul Hamberg/SSCO

Studentskrapan. Foto: Paul Hamberg/SSCO

Sommaren 2010 avskaffades kårobligatoriet. Från och med 1 juli det året är det inte längre tvunget för en högskole- eller universitetsstudent att vara medlem i en studentkår. Det tycker jag är bra. Jag ser ingen poäng med att tvinga studenter in i föreningar de inte vill vara medlemmar i. Däremot behöver vi fortfarande starka studentkårer. Kårerna står upp för studenters rättigheter och hjälper till att granska utbildningarnas kvalitet. Genom kårerna blir vår högskola bättre. De ger också till en gemenskap som gör studietiden lättare för väldigt många och som genom det också bidrar till en bättre utbildningsmiljö. Till sist är det en skola i demokrati, politisk påverkan i praktiken genom kårfullmäktige, genom påverkan gentemot universitetet eller genom att påverka utbildningsdepartementet, exempelvis.

Miljöpartiet var för ett avskaffande av kårobligatoriet, förutsatt att kårerna fick en ny finansiering av sin viktiga verksamhet. Vi föreslog samma nivå på finansieringen som obligatorieutredningen: 310 kronor per helårsstudent plus 30 miljoner för studiesocial verksamhet. Regeringens förslag låg påtagligt lägre, på blott 105 kronor per helårsstudent.

Nu börjar effekterna av denna kraftiga försämring bli tydlig. Ett exempel är att SSCO, Stockholms studenters centralorganisation, har problem. Paraplyorganisationen för studentkårerna i Stockholms län finansierades tidigare av sina medlemskårer, men nu har dessa medlemskårer inte längre möjlighet att casha upp. SSCO står – såvitt jag förstår – utan egna möjligheter att fortsätta sin verksamhet. Däremot har de upptäckt att de uppfyller kraven för landstingets stöd till ungdomsorganisationer. SSCO har därför anmält till landstingets kulturförvaltning att de avser lämna in en ansökan under våren, för att få stöd från och med 2012.

Frågan lyftes av förvaltningen till kulturnämnden till nämndens möte i onsdags. Tjänsteutlåtandet (sidorna 11-12) konstaterar att det inte är möjligt för SSCO att fortsätta med ett kvalitativ arbete med bara medlemsavgifter som finansiering, men slutar trots detta i en märklig slutsats om att SSCO (tillsammans med två andra studerande- eller elevrelaterade organisationer) inte “faller inom ramen” för stödet.

“Förvaltningen ställer sig tveksam till om föreningsverksamhet av sådan studerandefacklig karaktär som fallet är med SSCO faller inom ramen för det ursprungliga syftet med stödet till föreningslivet. Samma sak gäller Stockholms Elevråds Distriktsorganisation och Syrianska/Arameiska Akademikerförbundet (SAAF) redan får stöd som distriktsorganisationer. Kulturnämnden föreslås därför ge förvaltningen i uppdrag att se över reglerna för stöd till ungdomsorganisationernas regionala distriktsorganisationer och återkomma med förslag till reviderade regler.”

Det är mycket märkligt att förvaltningen därmed har åsikter om en ungdomsorganisations verksamhet, och ännu konstigare att de tycker att just studerandefacklig verksamhet är så opassande. I ett annat tjänsteutlåtande (sid 7) – presenterat bara strax innan frågan om SSCO kom upp – kan vi exempelvis läsa att Pingströrelsens ungdomsförbund har som syfte att för barn och unga “kunna presentera Jesus och utveckla ett livslångt lärjungeskap”. Utan att vara särskilt insatt i vad det innebär i praktiken så kan jag spontant känna att jag inte är säker på att det är en verksamhet av en “karaktär” som jag jättegärna vill ge stöd. Då tycker jag att SSCO och Stockholms Elevråds Distriktsorganisation mycket bättre passar in i stödet. Det som kulturförvaltningen kallar “studerandefacklig” verksamhet kallar jag för demokrati och påverkan i praktiken. Om landstinget ska ge stöd till något, så är det väl just detta.

På nämndmötet konstaterade också förvaltningen att det var ett trendbrott att lägga sig i verksamheten hos de ungdomsorganisationer som uppfyller regelkraven för stöd. Jag kan inte svara på varför det trendbrottet kommer just nu, och varför det riktas just mot SSCO och Stockholms Elevråds Distriksorganisation. Men jag skulle inte bli förvånad om det är rena budgetskäl. SSCO skulle med över 20 000 bidragsgrundande medlemmar antagligen bli den största eller näst största organisationen som får stöd, Stockholms Elevråds Distriktsorganisation varandes den andra stora organisationen. Tillsammans står de för ett samlat stöd om knappt fem och en halv miljon, räknat i 2011 års bidragsnivåer. Förvaltningen menar själva att om SSCO (och en annan organisation,  Musik- och Kulturföreningarnas Samorganisation, MoKS) tillkommer som mottagare av stödet så måste budgeten öka med över 3 miljoner eller bidraget till per medlem till övriga organisationer minska.

Inför nämndmötet hade vi i Miljöpartiet tillsammans med Socialdemokraterna enats om att stödja SSCO och Stockholms Elevråds Distriktsorganisation, och stödja deras rätt att få del av ett stöd som de uppfyller alla regler för att få. Vi deltog inte i beslutet, då beslutet gällde budgetunderlag för nästkommande budget, men lämnade följande särskilda uttalande:

“Inför 2012 har Stockholms Studenters Centralorganisation (SSCO) aviserat att de planerar inkomma med ansökan om stöd till ungdomsorganisationer. SSCO uppfyller idag de krav som ställs på ansökande organisationer, men i tjänsteutlåtandet höjs ändå tvivel om att stödet ska gå till en organisation likt SSCO, som kategoriseras som ”studentfacklig”. På samma grund ifrågasätts stödet till Stockholms Elevråds Distriktsorganisation och Syrianska/Arameiska Akademikerförbundet. Förvaltningens förslag blir att göra om reglerna för stödet med anledning av detta.

Både SSCO, såväl som Stockholms Elevråds Distriktsorganisation, är två stora och för regionen viktiga organisationer som i högsta grad arbetar med att förbättra situationen för unga. Genom det sätt som organisationerna fungerar är det också en utmärkt praktisk skola i demokrati, vilket ett av syftena med stödet till ungdomsorganisationerna också handlar om. Vi ser alltså det som självklart att båda dessa organisationer ska få stöd av landstinget, i enlighet med de regler som idag ligger.

Socialdemokraterna och Miljöpartiet har inget emot en översyn av reglerna som sådan. Däremot så vill vi inte se förändringar i syfte att helt eller delvis stänga ute organisationer som idag når målen för stöd. Vi vill istället att en översyn ska ha som utgångspunkt att fler ska släppas in i stödet, och vill se reviderade regler för att stödet ska få så stor effekt som möjligt.”

Alliansens ståndpunkt var desto mer otydlig. En av ledamöterna uttalade sig om att det ju inte är bra om att studentorganisationer får del av stödet då en del studenter är “30, 40, ja kanske 50 år” (parafras, exakt citat minns jag inte). Att kravet för att få stöd är utformat så att en majoritet måste vara under 25, men att inga krav ställs på ålder bland övriga och att samma argument sålunda kan vara sant för samtliga föreningar som får stöd, tycktes inte föresväva.

Allianslinjen som den framfördes av nämndens ordförande var också att det var olyckligt att blanda in studentorganisationer i ett stöd riktat till ungdomar. De tycktes istället vara inne på att hitta andra lösningar; att ge SSCO stöd på andra sätt. Eventuellt gällde också detta Stockholms Elevråds Distriktsorganisation och SAAF. En lösning som nämndes kort var ett (finansiellt, kan antas) samarbete med Stockholms stad.

Jag har svårt att förstå argumentet att det är synd att studenter får del av ungdomsorganisationsstödet. De kan ju göra det just eftersom de uppfyller villkoren för att räknas som en ungdomsorganisation. Detta blir ju ännu tydligare för Stockholms Elevråds Distriktsorganisation, som omöjligt kan hävdas vara annat än en ungdomsorganisation.

Om alliansen med det sagt hellre vill införa ett stöd riktat speciellt till SSCO så må väl det vara hänt. Detta lär då i och för sig bli lägre än stödet till ungdomsorganisationer, vilket är synd, men det vore ändå då ett sätt att långsiktigt kunna trygga SSCO:s verksamhet. Jag skulle då gärna se detta utvecklas till ett stöd till studentorganisationer i länet i stort. Vi behöver en stark studentrörelse i Stockholms län. Vi behöver en stark studentrörelse som är på oss politiker när vi inte bygger tillräckligt mycket (student)bostäder; vi behöver en stark studentrörelse som är på våra högskolor så att de håller utbildningskvaliteten hög; och vi behöver en stark studentrörelse för att väga upp regionens i övrigt svaga studenttraditioner. Stockholms län behöver studenter för att kunna bygga en livskraftig kunskapsregion, därför ska vi också se att det ligger i vårt egenintresse att stötta studenternas samarbetsorganisation när de som mest behöver det. Den tiden är nu.

Andra bloggar om: politik, samhälle, sll, stockholms läns landsting, kultur, ssco, studenter, studentliv, elevråd

Pingat till intressant.se

Short URL: http://www.melinen.se/blogg/?p=1739

Posted by Tomas Melin on 11-03-14. Filed under Kulturpolitik, Senaste inlägg, stockholm. You can follow any responses to this entry through the RSS 2.0. You can leave a response or trackback to this entry