Färre ungdomsorganisationer i alliansens Stockholm

Kvällens kulturnämnd fattade beslut om nya regler för stöd till barn-och ungdomsorganisationer i Stockholms län. Redan på ett av mina första möten i landstingets kulturnämnd var frågan uppe, och diskussionen ska tydligen ha pågått även under förra mandatperioden. Jag skrev om frågan också i ett inlägg i mars. Efter kårobligatoriets avskaffande stod Stockholms studentkårer utan rimlig finansiering av sin verksamhet. Paraplyorganisationen SSCO, Stockholms Studentkårers Centralorganisation, insåg att de levde upp till kraven för att få stöd som barn- och ungdomsorganisation inom landstinget och inkom därför med en ansökan i år, för stöd från och med 2012.

Kruxet är att SSCO har, i landstingets perspektiv, väldigt många medlemmar. I landstingets bidragssystem skulle de bli en av de största organisationerna. Eftersom bidraget har en rörlig del där ett bidrag per medlem ges, skulle SSCO få en stor del av den gemensamma potten. Landstingsmajoriteten skulle då ställas inför valet att behöva tillföra mer pengar, eller se stödet per organisation kraftigt urholkas.

Alliansens stänger SSCO ute
Majoriteten valde en annan, betydligt mer kontroversiell väg: Leta anledningar till att hålla SSCO utanför. Som ni kan se i ovan länkat inlägg på denna blogg, så var argumenten i mars att SSCO var en “studentfacklig” organisation, och att en sådan studentfacklig verksamhet inte hör hemma i systemet.

Bortsett från att SSCO:s verksamhet är mycket mer än den studentfackliga delen så vore det också ett trendbrottt att landstinget skulle gå in och tycka till om enskilda verksamheter, det erkände också förvaltningen vid tillfället. Det var också oklart varför just studentfacklig verksamhet skulle vara olämplig att ge stöd till, när samtidigt pingströrelsens ungdomsorganisation, som får stöd både före och efter regelförändringen, syftar till att få unga att “utveckla ett livslångt lärjungeskap”. Majoriteten släppte ganska snart den tråden.

En tidig angreppspunkt var också det faktum att studenter dricker en del alkohol. Majoriteten verkar ha bollat med tanken på att detta inte lever upp till nämndens krav på hälsoaspekt i verksamheten. Bortsett från att regeln är såpass löst formulerad att den knappast kan förbjuda att SSCO ordnar ett mingel med alkohol, som är en av de typer av alkoholrelaterade verksamhet SSCO såvitt jag förstår ägnar sig åt, så har organisationen också självmant erbjuda sig att göra förändringar i organisationen så att de lever upp till de krav som landstinget eventuellt tolkar in i gällande regler på området. Också denna argumentationslinje föll snart i träda.

Någon gång innan sommaren bestämde sig istället landstingsalliansen för att det de skulle göra var att ändra reglerna så att det krävs att 60% av en organisations medlemmar är ungdomar för att organisationen ska kunna få stöd av landstinget, mot tidigare 50%. Då SSCO:s medlemkår består av drygt 50% ungdomar når de inte upp till en sextioprocentsgräns och uppfyller då inte längre kraven.

Oharmonisk harmonisering
I remissen som gick ut lagom till midsommar var detta huvudspåret. Argumentationen var att det var viktigt att harmonisera landstingets bidrag med de statliga bidragen, som nyligen också ändrat procentsatsen från 50% till 60%. I remissen föreslås också att spannet för vad som räknas som ungdomar utökas i den nedre delen från sjuåringar till att också inkludera sexåringar. De nya reglerna skulle alltså kräva att 60% av medlemmarna i en organisation ska vara mellan 6 och 25 för att kunna få stöd från landstinget.

Harmoniseringen med de statliga reglerna är i mångt och mycket nonsens. Självklart är det inte nödvändigtvis fel när regelverk är så lika varandra som möjligt, men här har landstingsmajoriteten kraftigt försökt blåsa upp effekterna av att ha olika procentregler för stöd till ungdomar. Kulturlandstingsråd Anna Starbrink (FP) har påstått att denna skillnad skulle kosta organisationerna “mycket tid” på “byråkrati och administrativt internt arbete”. Det är förstås långt från sanningen, när inga distriktsorganisationer kan söka de statliga stöd vars regler vi nu efterapar. För sådant stöd krävs aktivitet i fem län, och procentandelen 6-25-åringar i ett enskilt län är en icke-fråga.

Harmoniseringens vikt har också sina gränser, det är tydligt. De statliga förändrade reglerna får genomslag först nästa år, då Ungdomsstyrelsen tycker det är viktigt att ungdomsorganisationer får veta nya regler i god tid innan de börjar gälla. Det nya statliga regelverket trädde i kraft första mars 2011, men appliceras först för ansökningarna som kommer in under nästa år. Det kan jämföras med landstingets hantering, där nya regler beslutas långt efter sista ansökningsdag och börjar gälla direkt. I ärendet direkt efter ärendet om nya regler på  kvällens möte applicerades de nya reglerna genom att två organisationer fick sina ansökningar avslagna, med direkt hänvisning till de regler vi instiftat ungefär en och en halv minut tidigare. När Ungdomsstyrelsen ger ungdomsorganisationerna ett och ett halvt års varsel får samma organisationer i landstinget en och en halv minuts varsel. Så viktigt var det att harmonisera systemen.

Svag remiss täcks upp med halvsanning
Nå, för att återgå till kronologin: Remissen med majoritetens förslag till förändringar går passande nog ut lagom till semestrarna, och med anledning av detta svarar bara åtta organisationer (av totalt 46 remissmottagare). Av dessa ger två specifikt sitt stöd till den nya 60-procentsregeln, Stockholms Ungdom och Unga Forskare. En organisation, SSCO själva, avstyrker. Övriga nämner den inte ens eller konstaterar bara att den förändringen inte påverkar dem.

Jag har såklart pratat med Stockholms Ungdom om deras ställningstagande. De gjorde tydligt att de var rädda för att studentorganisationer som SSCO skulle komma in i systemet som det ser ut idag. De ser den politiska realiteten av att alliansen inte kommer skjuta till några extra pengar, varför SSCO:s inträde skulle få betydande effekter på Stockholms Ungdoms möjlighet att finansiera sin verksamhet. Det är ett ställningstagande som jag har full förståelse för. Min kritik riktas här självklart inte mot Stockholms Ungdom, Unga Forskare eller någon annan av ungdomsorganisationerna, utan mot landstingsmajoriteten som cyniskt spelar ut ungdomsorganisationerna mot varandra.

Trots en påtagligt svag remissomgång lutar sig landstingsmajoriteten starkt mot remissen. Anna Starbrink har hänvisat framför allt till att Stockholms Ungdom representerar en stor majoritet av länets ungdomsorganisationer och att förslaget därför har starkt stöd. I nämnd organisations remissvar kan man däremot läsa att tidpunkten för remissen gjort det svårt att få in svar, och när jag pratade med dem svarade de “ja och nej” på min fråga om huruvida deras remissvar var också å deras medlemsorganisationers vägnar. I någon mån menade de att det förstås representerar dem, men de ville också understryka att de denna gång inte kunnat förankra ställningstagandena hos sina medlemsorganisationer.

Syftet att stänga ute SSCO tydligt
Då går ridån upp för kvällens kulturnämnd. På bordet har vi ett förslag som i princip är samma som gått ut på remiss (bara en förändring, som också är helt oviktig). Det intressanta där är egentligen inte att nämndens formella argument för att göra förändringar består till mycket stor del av ingenting, det har jag gått igenom ovan. Det intressanta är att det uppstår en diskussion om huruvida syftet med förändringarna är att slippa släppa in SSCO i systemet eller inte. Moderaterna och Centerpartiet förnekar nämligen detta.

Därav sammanställningen av hela processen från mars och framåt, ovan. Det visar nämligen tydligt att det under det senaste halvåret funnits många olika typer av inriktningar till förändrade regler kring stödet till ungdomsorganisationer. De olika stöden har i de flesta fall slagit mot fler organisationer än SSCO: när argumentet var att “studentfackliga” organisationer inte passade in föreslogs också Stockholms Elevråds Distriktsorganisation bland annat tas bort och i nuvarande förslag slår det mot tre andra förslag. Det enda som varit genomgående är dock att SSCO med de föreslagna förändringarna försvinner. Det har varit tydligt fokus.

Min företrädare i nämnden har sagt att detta, att stänga ute SSCO, också diskuterades öppet i nämnden förra mandatperioden. Anna Starbrink har också under lång tid varit öppen med att hon inte tycker att studentorganisationer “passar in” i stödet. Hon gjorde under kvällens möte inte heller något försök att förneka att syftet är att stänga SSCO ute. Tvärtom, när jag lyfte frågan om varför övergångsreglerna inte harmoniseras såsom tydligen är så viktigt i övrigt, säger Anna Starbrink rätt ut att anledningen till att de inte har övergångsregler likt de statliga är att det skulle innebär att SSCO blir berättigade för stöd för 2012.

Mer än bara SSCO
Frågan handlar inte bara om SSCO, även om det är helt uppenbart att SSCO är den direkta anledningen till att förändringarna görs. Förändringarna slår även mot tre andra organisationer. Förutom SSCO avslås också ansökan från Moks östra distrikt. Det innebär vidare att Sverok Stockholm och Stockholms läns Modellflygarförbund, som fått stöd fram tills nu, ramlar ur systemet. De två senare organisationerna får 2012 halva stödet, som en del av övergångsreglerna.

Sverok, Sveriges Roll- och Konfliktspelsförbund, är en organisation för en stor mängd spelrelaterade organisationer. Nationellt har de 120 000 medlemmar. Exakt siffra för Stockholms län vet jag inte, men av deras ombudsberäkning i årsmöteshandlingarna 2011 att döma är det ett avsevärt antal, även om viss överlappning kanske finns mellan föreningarna. Som också framgår av årsmöteshandlingarna finansieras verksamheten nästan helt av landstingsbidrag. Att föreningen kan fortsätta sin verksamhet utan stöd i framtiden verkar otroligt.

Moks, Musik- och Kulturföreningarnas samarbetsorganisation, eller Modellflygarförbundets möjligheter att överleva vet jag betydligt mindre om, men risken finns helt klart att Stockholm tappar alla dessa fyra organisationer.

Det är rejält tråkigt att Alliansen i landstinget väljer att stänga ute fler och fler organisationer, istället för att skjuta till de pengar som behövs för att ge alla ungdomsorganisationer plats i systemet som uppfyller de krav som gällde fram till idag. Det skulle inte handla om mycket pengar, ens i perspektiv av kulturbudgeten, som i sin tur är mindre än en procent av landstingsbudgeten i sin helhet. Framför allt är det tråkigt att majoriteten i landstinget så tydligt skjuter in sig på en enda organisation, och gör till synes allt för att stänga den ute, även om det också stänger ute också andra organisationer som bidrar till demokratifostran och kulturverksamheter för länets unga.

Oppositionens agerande på nämnden
På nämnden var Miljöpartiets huvudförslag att i huvudsak godkänna de nya regler som föreslogs, men med 50%-procentsregeln intakt från tidigare regler. Utvidgningen till att också inkludera 6-åringar har vi ingenting emot. Vi föreslog också att övergångsreglerna borde gälla likt statens regler, även om det inte spelar någon roll med vårt förslag, för att markera att nämnden måste agera långsiktigt.

Socialdemokraterna la ett återremissförslag, som vi också stödde. En återremiss hade varit ett utmärkt sätt före majoriteten att erkänna att något gått fel och göra om delar av processen, inte minst dialogen med berörda ungdomsorganisationer. Vårt huvudsakliga förslag var dock att föreslå de regler som vi i Miljöpartiet skulle vilja se. Därför är det också märkligt att ansvarig landstingsråd på sin blogg bara påstår att “Oppositionen föreslog återremiss”. Det är förvisso sant, men inte hela sanningen. Att bara berätta en del av sanningen, ligger dock väl i linje med hur den här processen har hanterats av landstingsmajoriteten, så jag är tyvärr inte förvånad.

Min reservation mot beslutet går att läsa här.

Andra bloggar om: politik, samhälle, sll, stockholms läns landsting, kultur, ssco, studenter, studentliv, elevråd, sverok, moks, ungdomsorganisationer, svpol, ungdomspolitik, ungdomar, föreningsliv

Pingat till intressant.se

Short URL: http://www.melinen.se/blogg/?p=1780

Posted by Tomas Melin on 11-09-21. Filed under bestof, inrikes, kultur, Kulturpolitik, politik, Senaste inlägg, stockholm. You can follow any responses to this entry through the RSS 2.0. You can leave a response or trackback to this entry