I ett tidigare inlägg skrev jag om att ett internt mejl slunkit ut där Karl Sigfrid förklarar för sin partigrupp att han kommer rösta nej.

Äras den som äras bör. Är han en av de fyra (eller fler) som röstar nej imorgon, bör han naturligtvis creddas för detta.

Ändå känner jag en bitter bismak när annars kloka bloggare som Johan Ingerö, Fredrik Krohnman och Fredrik Westerlund utnämner Sigfrid till hjälte. Krohnman menar att Sigfrid i och med detta kan förtjäna många liberala personkryss 2010.

Låt mig påminna vad Karl Sigfrid gjort för att förtjäna detta. Han har varit för förslaget. Det skriver han själv i det mejl som nu hyllas. Han har hela vägen, från start till mål, varit för förslaget till signalspaning för FRA. Det förslag som nu ligger. Först efter en formlig lavin av åsikter från potentiella väljare reagerar han.

Karl Sigfrid skriver:

“Jag har meddelat Lars Lindblad av att avser rösta nej till betänkandet. Detta är naturligtvis problematiskt av flera skäl. För det första är jag sent ute. Det beror på att jag fram tills nyligen planerade att rösta ja.
Ju mer jag försökte motivera detta för mig själv desto svårare blev det dock och till slut konstaterade jag att en ja-röst är omöjlig. Att förhindra det trådbaserade övervakningssystemet är viktigare än min politiska framtid.”

Ovanstående innebär i praktiken att Karl Sigfrid hittills gjort den motsatta bedömningen. “Fram tills nyligen” drog Sigfrid slutsatsen att hans politiska framtid var viktigare än beslutet.

Det är inte konstigt att Karl Sigfrid nu gör en annan bedömning. För nu har det visat sig att Karl Sigfrid kan rösta efter övertygelse och samtidigt gynna sig egen karriär.

Är det vad som utgör en liberal hjälte?

Andra bloggar om: politik, samhälle, fra, övervakning, avslyssning, integritet, fra-lagen, lex orwell
Pingat till intressant.se

Tags: fra, moderaterna, signalspaning