Partipiska i riksdagen – ett problem för alla partier
I det brev som nu Karl Sigfrid (m) nu hyllas för skriver han:
“Vi inser alla att om ledamöter regelmässigt röstade enligt sin egen övertygelse skulle det resultera i kaos. Var och varannan proposition skulle bli avslagen och alliansregeringen skulle inte kunna bedriva den politik som vi gick till val på.”
Karl Sigfrid skriver alltså, rakt ut, att regeringens propositioner och den politik alliansen gått till val på inte har stöd i de egna partigrupperna. Om alla ledamöter skulle rösta i enlighet med vad de faktiskt tycker skulle vi få någon annan typ av politik.
Med sådana borgerliga “hjältar” behöver oppositionen knappast några vänner.
Men detta är också en bra anledning att inte kryssa Karl Sigfrid i nästa val, om man är liberal frihetskämpe. För rakt ut skriver han att han inte “regelmässigt” kommer rösta efter eget huvud, utan agera röstboskap även i viktiga frågor. Bara i exceptionella fall, till exempel detta, kommer han göra undantag.
“Även om vi lade till kriteriet att frågan måste vara av stor betydelse för den enskilde ledamoten för att avvikelser ska accepteras skulle vi ha problem. De flesta frågor är ju viktiga för någon.”
Så visst, det är uppenbart att i integritetsavseende är Karl Sigfrid en av de säkraste korten i den moderata leken. Men det säger tyvärr mer om moderaterna än om Karl Sigfrid.
Icke desto mindre så är inget av detta Karl Sigfrids fel. Vi kan vara säkra på att Karl Sigfrid inte kommer stå på barrikaden för att riva ned systemet, men det är inte hans fel att det byggts upp.
Inte heller är det speciellt för borgarna. Om det hade varit andra hållet runt, om det varit socialdemokrater och vänsterpartister vi haft att övertyga. Då hade vi troligtvis varit chanslösa. Den socialistiska piskan är ökänd och den sätter man inte upp sig emot i första taget.
Frågan är dock: hur ser det ut inom miljöpartiet? I slutet av förra året skrev jag ett inlägg om just partipiskan inom mp. Då med anledning av en undersökning av motionsmönstret inom riksdagen. I undersökningen visade det sig att mp sam-motionerar i mycket hög utsträckning. Min slutsats då:
“Vad det visar är att riksdagsgruppen saknar bredd. Ingen motionär sticker ut, och driver egna hjärtefrågor. Vi har en riksdagsgrupp som når bred enighet i det mesta motionerandet, i ett parti som verkligen inte är så enigt alltid. Det ger två möjligheter:
1. Att en partipiska faktiskt, medvetet eller omedvetet råder. Antingen genom att man tvingas stå för saker man kanske inte riktigt tycker, eller att de frågor där man är oense sopas under mattan i stor utsträckning.
eller
2. Att en viss sorts människor, med liknande åsikter och hjärtefrågor, blir valda till riksdagsledamöter.Oavsett vilket är det ett strukturellt problem som kan vara farligt. Partiets långsiktiga överlevnad bygger på att vi har en livskraftig och livlig debatt, där politiken kan utvecklas. Detta måste nå ända in i maktens korridorer, annars kommer den obönhörligen dö ut.”
Vi har också sett ett liknande fall av kraftig partipiska. Det var under förra mandatperioden när förändringarna i LAS skulle röstas igenom. Vår majoritet var bara en enda ledamot, och vi hade en ledamot (Gustav Fridolin), som egentligen var emot beslutet. Han hade kunnat fälla vår linje om han röstade med sin övertygelse, men han röstade med partiet.
Det är lätt för oss, vi tre partier som nu röstar nej till FRA-lagen, att vara kaxiga och försöka sätta åt de borgerliga partierna. Det är bra, vi ska naturligtvis angripa dem för det dåliga förslag som ligger. Men när vi uppmanar ledamöter att rösta emot sina partiledningar och kritiserar partiledningarna för deras hårda piska, bör vi minnas att också s, v och mp är skyldiga till samma sak. Högst troligtvis lär vi också bli skyldiga till samma sak i framtiden.
Därför är det av vikt att vi som i och med detta debacle ser hur partipiskan skadar demokratin och förtroendet för politiken, tar ytterligare strid för ett mer utpräglat personval. Men det är också av vikt att vi arbetar emot partipiskan, även när den piskar andra å våra vägnar.
Andra bloggar om: politik, samhälle, fra, övervakning, avslyssning, integritet, fra-lagen, lex orwell, demokrati, personval, partipiska, miljöpartiet
Pingat till intressant.se






















“Karl Sigfrid skriver alltså, rakt ut, att regeringens propositioner och den politik alliansen gått till val på inte har stöd i de egna partigrupperna.”
Nej, vad han säger är att allting inte har *majoritetsstöd*, inte att det saknar stöd. Inget konstigt med det.
Jo, det är faktiskt konstigt att Karl Sigfrid menar (1) att de flesta proppar som regeringen driver igenom inte har stöd från en majoritet i riksdagen och (2) att det är en acceptabel ordning. Naturligtvis måste man arbeta för att få en majoritet för sina förslag, allt annat gör ju personval och dylikt helt onödigt.
Men okej, jag har kunnat klarifiera med “tillräckligt” stöd. Men de flesta av mina läsare är intelligenta nog att förstå innebörden ändå