De liberala bloggarna var på en adrenalinkick av guds nåde efter FRA-debaclet, så av bara farten drog de igång en storm till. Denna gång om ett förslag i Europaparlamentets kulturkommitté, om medier och bloggar. Nu har det nått SR, SVT, SvD och säkert en lång rad andra medier.

Förslaget lades fram av rapportören Marianne Mikko, socialdemokrat från Estland. Hennes rapport berörde dels frågan om ägarkoncentration i medierna, men också mediernas möjligheter och utveckling mot nya plattformar. Dessutom lyftes frågan om bloggar.

Det ska sägas att bloggarna är en ganska liten del av rapporten, det mesta handlar om traditionella medier. Men ett förslag Mikko hade var en märkning av varje blogg, med information om vem som är avsändaren och i vilket syfte bloggen skrivs.

Utan vana är EU-parlamentets byråkrati och formalism en ganska snårig djungel att hugga sig en väg genom. Jag hade vissa problem att förstå de finare nyanserna i rapporten. Därför ringde jag den presskontakt som står angiven på pressmeddelandet: Malene Chaucheprat.

Malene var mycket hjälpsam. Hon hade redan fått en hel del samtal från Sverige, sa hon. Till att börja med ville hon understryka att det inte är ett lagförslag som ligger. Initiativbetänkandet innebär inte, även om det går igenom EU-parlamentet, att Sverige är tvungna att genomföra förändringen. Däremot kan det, som också Henrik Alexandersson påpekar i ett inlägg från efter att jag började skriver det här, leda till att medlemsstaterna upplever det som en beställning. Kommissionen eller ministerrådet kan förstås också med ett parlamentsstöd för betänkandet, få anledning att lyfta frågan till en mer formell genomförandeprocess. Men det finns inget i det nu liggande förslaget som gör att någon överhuvudtaget måste vidta några som helst åtgärder, även om betänkandet går igenom i parlamentet.

Samtliga mötesdokument ligger ute på Kulturutskottets hemsida. Både protokoll och handlingarna inför mötet. Dock är det många amendments, så jag har inte riktigt haft tid att se vad som förändrades eller inte. Enligt Malene togs dock paragrafen om klassificering av bloggar bort.

I Marianne Mikkos förslag fanns följande inledande paragraf (paragraf O):

“O. whereas weblogs are an increasingly common medium for self-expression by media
professionals as well as private persons, the status of their authors and publishers,
including their legal status, is neither determined nor made clear to the readers of the
weblogs, causing uncertainties regarding impartiality, reliability, source protection,
applicability of ethical codes and the assignment of liability in the event of lawsuits,”

Detta förändrades till:

“O. whereas web-logs represent an important new contribution to the media pluralism and are anincreasingly common medium for self-expression by media professionals as well as by private persons; their spread implies a need to establish legal safeguards providing for the assignmentof liability in the event of lawsuits, and establishing the right to reply;”

Paragraf 9, i de mer aktionsinriktade (numrerade) paragraferna, löd:

“9. Suggests clarifying the status, legal or otherwise, of weblogs and encourages their
voluntary labelling according to the professional and financial responsibilities and
interests of their authors and publishers;”

Detta förändrades till:

“Suggests clarifying the status of weblogs and sites based on user-generated content, assimilating them for legal purposes with any other form of public expression”

Som man kan se blev det delvis bättre och delvis sämre. Klassificieringen försvann. Där har alltså, såvitt jag kan se, SR och SVT, och diverse bloggare, fel. Dagens Nyheter har dock uppmärksammat detta, ser jag i skrivande stund.  Å andra sidan ska rätten till genmäle införas.

Där någonstans når vi kärnan av problemet med att EU handhar den här frågan alls. Lagar och regler om press och medier skiljer sig dramatiskt mellan länder. Inte minst står Sverige ut, med en helt unik tryckfrihetslagstiftning och på det självsanerande system, med mycket lite politisk inblandning.

Idén med det förslag som klubbades igenom kulturkommittén är, såvitt jag förstår, att göra regler och lagar för nya medier att likna de gamla. Det är i sak en positiv ansträngning. Svenska bloggar bör lättare få del av det starka skydd svenska medier har, så är det inte automatiskt. Det går att anmäla vilken webbplats som helst till Radio- och TV-verket och få ett utgivningsbevis därigenom, vilket ger grundlagsskydd. Dock finns vissa problem, till exempel att utgivaren (bloggaren) måste ha full kontroll över vad som publiceras. Såvitt jag förstår kan man därför inte som bloggare ha fri kommentatorsfunktion på en blogg, om man vill ha ett utgivningsbevis. Ansökan om ett utgivningsbevis kostar förresten 2000 spänn, vilket är största anledningen till att jag själv inte skaffat något.

Men utgivningsbeviset är ju en form av registrering, som också gäller tidningar. Det är självklart positivt om reglerna för tryckta och digitala medier är samma eller liknande. Men eftersom de reglerna skiljer sig åt runt om i Europa, blir det konstigt när en harmonisering kommer från Bryssel. I andra länder finns det betydligt mer detaljerad lagstiftning med skyldigheter, snarare än främst rättigheter. En av dessa skyldigheter är att tidningarna i vissa fall måste ge rätt till genmäle. Jag är verkligen ingen expert på området och kan därför inte redogöra i detalj, men om jag inte missminner mig måste exempelvis tyska tidningar ge genmäle på samma sätt som nyheten i sig publicerats. Det vill säga har man påstått något om en person på första sidan i krigsrubriker, som sedan fälls i domstol, så måste rättelse publiceras på första sidan, i krigsrubriker även det.

Rätten till genmäle är i sig inte någon dålig idé. Men det passar ju inte alls in i svensk tryckfrihetslagstiftning. Digitala medier skulle genom kulturutskottets förslag i dessa frågor genomgå en juridisk harmonisering med europeisk lagstiftning, medan svenska traditionella medier skulle förbli i gammal god ordning. Det vore förstås mycket underligt, och är knappasten utveckling att stödja.

Med allt detta sagt innehåller också rapporten intressanta stycken om mediekoncentration och om hur professionella mediearbetare får hårdare villkor när amatörer stiger in på banan. Även om jag inte håller med om alla formuleringar är det i varje fall intressanta frågor att diskutera. Proffsens arbetsvillkor är dock inte en politisk fråga. Det är däremot mediekoncentrationen, som dessutom delvis är rimligt att ha en EU-vid lagstiftning om.

Andra bloggar om: politik, samhälle, eu, europa, bloggar, tryckfrihet
Pingat till intressant.se

Tags: kultur