Tomas Melin

Miljöpartiet, Vänsterpartiet och Socialdemokraterna har lagt en gemensam följdmotion till regeringens proposition “Förstärkt integritetsskydd vid signalspaning“, som är uppföljningen av FRA-lagen.

Oppositionens motion har fått en huvudsaklig reaktion än så länge: oppositionen är överens om att principiellt vara för signalspaning i kabel. Exempelvis gör Mark Klamberg den tolkningen, med anledning av följande paragraf:

“Sverige behöver som ett militärt alliansfritt land en effektiv underrättelsetjänst. Signalspaning är då ett viktigt verktyg som behövs. Nya hot som senare års terroristdåd, spridning av massförstörelsevapen och IT-utvecklingen har gjort samhället mer sårbart, och tidig information är viktig för att kunna förebygga och förhindra sådana hot mot vårt land.”

Klamberg klipper dock bort den i mina ögon mycket relevanta fortsättningen på samma stycke:

“Den avgörande frågan är dock på vilket sätt och i vilken omfattning som signalspaning ska få bedrivas. Behovet av effektiv underrättelseinhämtning kan inte rättfärdiga att man nonchalerar grundlagens principer om rätten till fri och skyddad kommunikation. Om underrättelsetjänsten ska kunna bibehålla folkets förtroende måste människors berättigade oro och obehag avseende intrång i deras privatsfär tas på allvar. Därför kräver vi att lagstiftningen rivs upp och att man tillsätter en parlamentarisk utredning.”

Jag tycker det är väldigt långsökt att utifrån detta dra slutsatsen att oppositionen är eniga om att tillåta signalspaning i kabel. Men en rimlig slutsats att dra är att de gemensamt kommit överens om att inte utesluta det.

Den slutsatsen är dock minst ett år gammal. I uppgörelsen som presenterades mellan S och MP under förra Almedalsveckan var budskapet exakt detsamma: Riv upp nuvarande FRA-lag, men tillsätt därefter en ny utredning om hur vi kan skriva en ny lag om signalspaning.

Faktum är att ingen borde vara förvånad över att Socialdemokraterna inte är motståndare till signalspaning i kabel, eller ens att Vänsterpartiet inte heller är det. Men att Miljöpartiet fortfarande inte tagit offentligt avstånd från signalspaning i kabel är faktiskt oroväckande.

Jag skrev om det för ett knappt år sedan. En bloggserie i tre delar: Miljöpartiet och FRA, Grön Ungdom och FRA och Miljöpartiet borde tillsätta en intern utredning om signalspaning.

Mitt grundläggande påstående då var att Miljöpartiet misskötte frågan. Genom att bara vilja riva upp och tillsätta en utredning, snarare än att ha en egen tydlig politisk linje, sköt de frågan framför sig och satte sig själva i bekymmer senare.

Problemet kvarstår. Vad är De grönas linje? Vi vill riva upp lagen och ha en bred utredning om behovet av en eventuell ny sådan lag. Så långt är vi säkra.

Som jag påpekade redan för ett år sedan insinuerar dock utredningen att vi kan tänka oss en ny FRA-lag, med viss omarbetning. Det är en logisk konsekvens av förslaget. Att ha en utrednign utan att fästa någon vikt vid resultatet vore meningslöst, inser alla.

Något annat vi kan konstatera är att Miljöpartiet är emot “massavlyssning”. När den stora striden stod vid denna tid förra året var det detta som var den enda tydliga linjen från det gröna lägret. Vi är emot massavlyssning.

I sak är det förstås bra, men vem är för massavlyssning? Det beror ju på vad man lägger i ordet. Regeringen skulle knappast hålla med om att de “massavlyssnar” svenska folket.

Det intressanta med ordvalet är att de gröna företrädarna aktivt undviker att säga att de är emot signalspaning i kabel. Det finns självklart en anledning till detta, troligtvis att man ser en möjlighet till att kunna använda signalspaning i kabel utan att det blir massavlyssning.

Jag har dock mycket svårt att se hur det skulle gå till. Signalspaning kräver att man, inte slumpmässigt men heller inte med rakvass precision, fångar upp ett mycket stort spektrum av data och filtrerar detta på lämpligt sätt.

Det skulle jag kalla massavlyssning, men skulle De gröna det? Det är, för att göra en lång historia kort, frågan jag och resten av de FRA-intresserade inte fått tydligt svar på. Tvärtom innebär utredningsförslaget att frågan hamnar vidöppen.

Missförstå mig rätt, jag är ganska säker på var större delen av partiet egentligen står. En av de gröna som ledde kampen mot FRA, Grön Ungdoms språkrör Maria Ferm, skriver i en kommentar:

“Men som du säger (och som jag håller med om) förutsättning signalspaning massavlyssning - vilket vi klart och tydligt […] sagt nej till.”

Så Maria Ferm håller åtminstone med om att signalspaning (i kabel) är detsamma som massavlyssning, och i flera kommentarer är hon väldigt tydlig med att vara emot signalspaning (i kabel). All heder åt henne. Men faktum kvarstår att hon ännu inte, såvitt jag har kunnat se, fått sällskap av Miljöpartiets företrädare i sin tydlighet.

Igen, missförstå mig rätt. Jag tror inte på någon chism mellan Grön Ungdom och Miljöpartiet. Jag är otvetydigt säker på att en helgrön regering aldrig skulle acceptera något som, av någon, kan anses vara massavlyssning. Det är just därför jag är så upprörd. Det här är troligtvis en strategisk överläggning som helt missat målet. I syfte att uppnå något annat, kanske för att inte riskera överläggningarna med socialdemokratierna, missar vi en jättechans att driva grön anti-övervakningspolitik.

Som det ser ut nu går vi in i en valrörelse med ett besked som ingen väljare vid sitt rätta sinne tolkar som tydligt. En röst på de rödgröna kan mycket väl innebära signalspaning i kabel, det vet vi inte förräns utredningen är färdig. Och det är väl helt okej, om vi anser att det sakligt ligger till så. Det är möjligt att frågan rent sakligt inte är så glasklar som jag anser. Det är möjligt att det finns möjlighet att signalspana i kabel utan att massavlyssna, även om jag (eller Maria Ferm) inte förstår hur det skulle gå till. Men då bör vi stå för det, och inte låtsas leda FRA-motståndet.

Just nu skriver vi ut blanka checkar. Dessa checkar kommer väljarna försöka omvandla till praktisk politik, antingen i valet 2010 eller efter att de valt oss till riksdagsmajoriteten. Mitt budskap är att vi då måste stå färdiga med täckning för de checkar vi skrivit, annars kommer det gå riktigt illa.

Det är fortfarande inte försent att tillsätta den internutredning jag efterfrågade för ett år sedan. Vi skulle kunna göra det tillsammans i trepartisamarbetet. En rödgrön utredning om behovet av signalspaning, för att reda ut begreppen. Den får jobba i ett halvår, och i början av 2010 ger vi tydligt besked om vad vi tänker göra efter vi rivit upp FRA-lagen med svans av påhängslagar.

Det vore drömscenariot. Men skulle det misslyckas, exempelvis om Socialdemokraterna trilskas, bör vi göra detta på egen hand. Ta ställning själva och vara tydliga med den gröna linjen. I sådant fall bör vi också vara tydliga med huruvida vi ser frågan som en kabinettsfråga eller inte.

Ärlighet och tydligt, sålunda. Istället för dagens otydlighet-för-att-ha-ryggen-fri-taktik, som verkligen inte alls imponerar på mig.

Andra bloggar om: politik, samhälle, fra, övervakning, avslyssning, integritet, fra-lagen, lex orwell, miljöpartiet, massavlyssning
Pingat till intressant.se