Odell fri att göra allt hon vill, utom att bryta mot lagen
Anna Odell dömdes till 2500 kronor i dagsböter för oredligt förfarande och våldsamt motstånd, med anledning av sitt konstprojekt om psykvården.
Jag har inte kommenterat fallet alls tidigare, från början intresserade det mig inte ens. Själva sakfrågan, psykvården, är inte en av de frågor som intresserar mig mest och jag har inte heller för vana att engagera mig i enskilda Konstfack-projekt.
Istället är det mer debatten som intresserar mig. Detta är ju en sommar som haft en hög närvaro av kulturpolitik i medier och “den allmänna debatten” (förutom Odell har ju också bibliotekens vara eller inte vara rullat runt, likväl som frågan om huruvida kultur är en del av “välfärdens kärna” eller inte). Eftersom det också är en sommar då jag personligen fått engagera mig i kulturpolitik genom ett vikariat så har det onekligen varit intressant.
Vad gäller Odell har jag reagerat på den märkliga syn som finns på konst. Aftonbladet hade exempelvis en nätfråga om läsarna tyckte att Odells projekt var “konst eller kriminellt”. Varför kan det inte vara både och?
Det är i och för sig positivt att många upplever “konst” som något som per definition är bra och därför inte kan vara olagligt, men det är förstås inte sant.
Ett liknande perspektiv för Christian Valtersson, som menar att det handlar om yttrandefrihet. Också det bygger ju rimligtvis som en positiv grundsyn på kulturen som en aktiv del i en demokrati, och det applåderar jag verkligen. Men att konst per definition borde vara skyddat av yttrandefrihetsgrundlagen håller jag verkligen inte med om.
Lagen är lika för alla, också konstfackselever. Om jag gör våldsamt motstånd mot tjänstemän så är det något jag kan bli dömd för, oavsett om jag gör det av politiska, konstnärliga eller droginducerade skäl.
Det här verkar ju också Anna Odell ha insett. Hon menar själv att hon inte ska stå över lagen, och att hon dessutom tagit ansvar för just detta genmo att konsultera jurister. Att hon löpte en risk att korsa lagens gräns verkar hon alltså varit medveten om. Det gläder mig, för det visar att hon accepterat den konsekvensen, men ändå bedömt projektets syfte som viktigare. Det är en bedömning jag tycker hon är helt fri att göra, om hon sedan också accepterar att samhället (domstolsväsendet) eventuellt gör en annan bedömning.
Principen överenstämmer med de krav jag ställer på civil olydnad. Civil olydnad är att av politiska skäl välja att bryta mot samhällets lagar eller regler, för att man inte håller med om dem eller för att visa på någon annan poäng. Så länge man inte därigenom förstör egendom eller använder annat våld tycker jag det är helt okej, om man tar konsekvensen av sitt agerande. (Anna Odell använde i och för sig något som i lagens mening är “våld”, men att hålla i sig eller kråma sig tycker jag inte kvalar in. Kan inte se någonstans att hon tex slagit någon.)
Jag tycker att det i debatten saknas en dimension om att var sak har sin plats. Själv tar jag ogärna ställning i huruvida det är lagligt eller inte, det tycker jag är upp till domstolsväsendet att avgöra, och mer juridiskt kunniga att diskutera. På samma sätt tar jag inte ställning till huruvida det är bra konst eller inte. Det är upp till Konstfack och andra konsintresserade att diskutera.
Vad jag själv tycker är att dessa två frågor bör vara separerade. Det kan vara bra konst även om det är olagligt, och det kan vara olagligt även om det är bra konst. På samma sätt som det förstås kan vara lagligt men dålig konst.
Tyvärr verkar det onekligen som att inte heller Konstfack lyckas hålla den här uppdelningen. Enligt Anna Odells newsmill-artikel (se länk ovan) ska nämligen studenternas projekt granskas av jurister, för att undvika liknande debatter i framtiden. Där menar jag, liksom exempelvis Mats Pertoft, att det är att blanda ihop dessa två frågor och att flytta ansvaret från individen till Konstfack. Det är jättebra om Konstfack kan erbjuda assistans och juridiska konsultationer, men inför de en förhandscensur så ligger vi illa till.
För kulturen ska vara fri. Däremot kanske inte alla konstnärer ska vara det.
Andra bloggar om: politik, samhälle, anna odell, konstfack, kultur, konst
Pingat till intressant.se
Instämmer!
…men nu förvränger du ju det jag skrev. Jag sa aldrig att konsten står över lagen. Tvärtom sa jag att domslutet som sådant såklart kan diskuteras, men att det i tveksamma fall som det här kan vara att föredra att fria framför att fälla.
Det är när vi antingen sysslar med censur eller börjar bedöma konstens existensberättigande utifrån kvalité och inte i relation till yttrandefriheten som samhällsdebatten hamnat i fel hörna.
Sunt.
Och om lagen förbjudet t.ex praktiserande av judisk sed? (Godwin’s law)
Lagen och laglydighet har inget egenvärde.
@Christian
Jag tycker inte jag förvränger det du skrev. Jag skriver inte heller att du skriver att konsten står över lagen. Det jag kommenterar i stycket med länken till dig är påståendet om att konst är yttrandefrihet och därför inte kan dömas (annat än i samband med brott med yttrandefriheten, antar jag).
Jag menar att det är en helt felaktig utgångspunkt. Det handlar inte om censur eller existensberättigande, jag tycker att även olagligheter kan ha ett existensberättigande. Men det är fortfarande olagligheter och ska därmed dömas.
Domen om våldsamt motstånd är väl ok ur rättssäkerhetssynpunkt. Löjlig, förvisso, men ok. Många som inte gör som polisen vill anmäls, och de flesta antar jag döms. Jag kan däremot fråga mig varför Annas motstånd är så hemskt att det anmäls, medans fotbollshuliganers motstånd när de grips bara medför busstransport till annan ort. Men likväl, jag inbillar mig att Annas vägran att gå åt samma håll som poliserna inte är det enda liknande fallet i världshistorien.
Värre är det med oredligt förfarande. Har någon annan prövats mot denna lag? Någonsin? Kommer någon annan att prövas? Anna kan omöjligen vara den enda som tar offentlighetens tjänster i anspråk utan att ha dessa behov på riktigt. Hur rättssäkert blir det om bara en person ska åtalas, i alla andra fall gör man bedömningen att det inte är värt mödan? Om mediaplacering avgör åtal?
Sist – alla pratar brott o straff. Folk ligger fortfarande i bälte, och vi har ingen koll på hur ofta, varför, och om det är berättigat eller ej. Vi fortsätter prata brott o straff.
Jag vet inte om jag förstår vad du menar. Är det fel av Konstfack att kolla av så att deras studenters uppsatsarbeten inte bryter mot lagen om det är frågan om gränsdragningar?
Såklart har inte skolan ansvaret för att studenterna inte bryter mot lagen, men om de skulle uppmuntra lagbrott vore det förkastligt. Och jag kan inte se problemet med att de vägleder. Det behöver inte betyda att konsten görs “ofri”. Eller varför, isåfall?
@Rasmus
Det är fel om det leder till en censur av studenternas projekt. Dels om något projekt stoppas mot studentens vilja, dels om studenterna själva idkar självscensur som en följd av granskningen.
Däremot är det ju jättebra om Konstfack informerar och diskuterar frågorna, men såvitt jag uppfattat är det inte vad som sker.
Diskussionen blir ju tämligen märklig – jag har inte heller nån aning om hur Konstfack agerar – men jag har full förståelse för att de vill ha en viss koll. Och visst ska de kunna säga nej till studentprojekt om skolan inte tycker att det är inom ramen för gällande lagstiftning?
Som skola har Konstfack inte bara till uppgift att främja den fria kulturen. Man är även en institution med ansvar för att följa lagar och normer. Att kulturen ska vara fri innebär inte att skolan inte har något ansvar alls.
Jämför med om statsvetenskapliga institutionen skulle släppa igenom ett projekt som innehöll hets mot folkgrupp. Studenten är ansvarig, det kan handla om civil olydnad, men skolans ansvar är uppenbart.
Tycker du det andra exemplet vore okej, eller finns det någon skillnad?
Jag tycker skillnaden är relevansen. Jag menar att konstfacks studenter mycket väl kan ha anledning att genomföra vissa (mindre) lagbrott inom ramen för sina studier, och att detta kan vara fullt relevant (ibland, men inte alltid, dessutom nödvändigt) för projektet. Jag har hittills inte stött på någon statsvetenskaplig uppsats som hade blivit bättre med lite hets mot folkgrupp inlagt.
Vad jag menar är att högskolorna ska bedöma studenternas verk efter hur relevanta de är för ämnet för studierna, och inte efter huruvida det är kriminellt eller inte.