En nordisk union

När Gunnar Wetterberg skrev på DN Debatt i oktober om varför vi borde slå samman Sverige, Norge, Finland, Danmark och Island i en nordisk union, så hade jag inte riktigt tid för en kommentar. När Wetterberg nu återkommer till frågan tar jag chansen att göra det jag också.

Jag är mycket tilltalad av en nordisk union. Och det är varken med anledning av stormaktsambitioner eller för att jag lider av någon nationalromantisk strävan att ena de nordiska folken till ett. Jag ser helt enkelt ingen poäng med gränserna mellan våra länder, och tycker ett närmande är positivt på alla sätt. Även om jag ser själva samarbetet och integrationen mellan länderna som det huvudsakliga målet, så är en nordisk union en tydlig framtidsvision som visar inriktningen.

I den nya debattartikeln lyfter Wetterberg några konkreta punkter där arbetet med den nordiska integrationen. Till exempel pekar Wetterberg på kommunikationerna mellan länderna, förbättrad arbetsmarknadsintegration och, något mer perifert kan tyckas, ett gemensamt “en bok för alla”-projekt med klassiker från de olika ländernas litteraturskatter.

Ett par områden som jag skulle göra mycket för den nordiska integrationen tycker jag dock Wettergren glömmer bort: medierna och idrotten.

Mediernas rapportering har stort inflytande över den allmänna debatten och det allmänna medvetandet i ett område. Idag har vi i praktiken fem mycket olika debatter i de olika länderna, just för att det är fem olika mediemarknader. Vi har också fem olika public service-bolag, som var och en gör delvis samma arbete, inte minst gällande omvärldsbevakning (korrespondenter et cetera). Ett naturligt första steg för en nordisk integration vore ett ökat samarbete mellan SVT/SR, DR, NRK, YLE och RÚV. Ett visst samarbete finns redan idag, men det är alltför beskedligt. Ett uttalat mål bör vara att en stor del av programmen ska vara gemensamma. Samarbetet kan med fördel fördjupas snabbare mellan NRK, DR, SR/SVT och svenskspråkiga YLE, då dessa inte behöver översättas till de olika marknaderna. Finskspråkiga YLE och isländska RÚV får självklart en särställning, och måste självklart fortsätta en egen produktion på det egna språket.

En större gemensam produktion ger dels fördelar genom att de olika skandinaviska språken blir vanligare i etern i de nordiska länderna, vilket (med tiden, om inte annat) ökar förståelsen utan att (framför allt) danskar och norrmän behöver förställa sig för att göra sig förstådda i Sverige (och Finland). Dels ger det fördelar för bolagen som kan samordna sina resurser och bli starkare aktörer på mediemarknaden.

Idrotten är en annan del av samhället som skulle kunna integreras närmare inom Norden redan idag. Jag tänker då framför allt på elitidrotten, där vi idag har en helt onödig och skadlig uppdelning längs med chimära landsgränser.

Jag tycker vi ska slå ihop både landslagen och elitserierna i flera, så många som möjligt, av ländernas idrotter. Förutom att det skulle stärka vår ställning internationellt inom dessa idrotter skulle det med tiden också skapa en folklig förankring för Norden som idé.

Det är dessutom lätt att se att de nationella serierna i många fall helt enkelt inte håller måttet. Med Grimsta IP bara några få hundra meter från min lägenhet kan jag glädjas åt Brommapojkarnas framgång i årets herrallsvenska, men samtidigt är det lätt att se att den högsta liga där lag som BP, Assyriska eller andra svänggäng ändå kan göra sig gällande trots allt är ganska tunn. Då vore en nordisk liga betydligt mer konkurrenskraftig, vilket gynnar elitfotbollens utveckling, både vad gäller publikintresse (fler bra matcher) och framgång internationellt. Dessutom utan att avstånden lagen måste resa ökar nämnvärt, annat än vad gäller matcherna mot eventuella isländska lag.

På damsidan kan en gemensam nordisk liga också vara en möjlighet att skapa en tillräckligt konkurrenskraftig liga för att hålla stånd mot andra ligor som nu växer och rycker i våra stjärnor.

Fotbollen är en bra sport att börja ett sammanslagningsarbete med, eftersom den är spridd och populär i samtliga fem länder. En gemensam nordisk ishockeyliga skulle till exempel ha slagsida mot Sverige och Finland, vilket vore ett stort problem. Däremot kan man tänka sig framgång i någon sport där samtliga fem länder redan idag är ganska usla, till exempel basket. En gemensam basketliga skulle mycket väl kunna stärka sporten och göra den mer populär. Basketligan är i Sverige dessutom redan idag en stängd liga, vilket vore ett format som också skulle gynna en ny nordisk liga, så att lagen får en möjlighet att bygga upp sig.

Nå, likt Wetterberg påpekar saknas dock ett opinionstryck för förändringar i riktning av en nordisk union, eller ens en betydligt stärkt integration. Som Wetterberg säger räcker det inte med “ökat samarbete”, det blir helt enkelt för lite för långsamt.

Andra bloggar om: politik, samhälle, norden, idrott, medier, federalism
Pingat till intressant.se

Short URL: http://www.melinen.se/blogg/?p=715

Posted by Tomas Melin on 09-12-15. Filed under gröna visioner, politik, Senaste inlägg, sport. You can follow any responses to this entry through the RSS 2.0. You can leave a response or trackback to this entry