Desperat från Centern om skyskrapor
Jag är för skyskrapor i Stockholm. Jag är till och med positiv till en skyskrapa på Vasagatan vid centralen, som föreslagits. Förutsatt att något företag tror sig få ekonomi nog i projektet för att våga bygga, och vi får en kul arkitektur på bygget, så säger jag: kör! Detsamma säger jag om “Tors torn” uppe vid Norra station. Där tycker jag i och för sig att utseendet på tornen verkar bli trist, men själva idén med två skyskrapor på den platsen tycker jag är utmärkt.
I båda fallen är det lätt för mig att se att dessa skrapor inte hotar andra byggnader eller platser i närheten. Husen, byggnaderna eller platserna de skulle ersätta är inget vi inte kan leva utan. Härom tycks det också finnas stor enighet. Kritiken ligger då snarare i hur de nya husen påverkar andra miljöer runt omkring.
Missförstå mig rätt, närliggande byggnader kan mycket väl påverkas av nybyggnation i närheten, och dessa konsekvenser måste vi känna till innan bygget genomförs. Men skrapekritikerna överdriver idag varje liten förändring för de omkringliggande områdena, för att sinka, förändra eller helst stoppa det nya bygget.
Stockholms innerstads klassificering som riksintresse används ibland för att understödja den typen av argumentation. Jag gissar att det är därför vi idag kan läsa en artikel i SvD om att Centerpartiet vill avskaffa riksskyddet som idag gäller hela Stockholms innerstad (i olika aspekter). Sthlmscenterns främste (i princip ende) företrädare Per Ankersjö vill att skyddet ska gälla enskilda hus eller kvarter.
Utspelet andas desperation. Vi vet alla att C inte går så bra i mätningarna just ju, och i Stockholm var Centern mycket små även till att börja med. Stockholmscentern har dock tidigare fått uppskattning för sin utvecklingsvänliga bygg-profil, och i syfte att mjölka detta lite extra, kanske ett sista halmstrå för att behålla sin enda kommunfullmäktigeplats, så satsar Ankersjö på ytterligare en radikalisering i frågan.
Tyvärr missar han målet totalt. Problemet är inte Stockholms innerstads skydd som riksintresse i sig, problemet är uttolkningen av den, och det faktum att den inte uppdaterats. Skugga från skyskrapor hotar exempelvis inget riksintresse, mer än en molnig dag gör det. Deras blotta närvaro hotar självklart inte heller, förutsatt att de skyddade stadsdelarna i sig består. Tvärtom, att väl integrera det nya med det gamla lyfter även det äldre. Ett gott exempel är Wadköping i Örebro, som har nyare bebyggelse direkt inpå knuten, och inte blir mindre intressant eller populärt för det.
Visst är det intressant att diskutera hur riksintresseskyddet kan förändras. Att till exempel låga hushöjder nämns explicit i RAÄ:s skyddsmotivering är absurt och måste förändras. Men att göra om skyddet till att bara gälla specifika kvarter eller byggnader är en för genomgående försvagning tror jag. Riksintresset behövs. Hur det tolkas och används är sedan upp till oss politiker. Under ganska många år nu har stadens politiker varit ointresserade av att bygga nya byggnader för framtiden att klassa som historiskt viktiga, men nu ser vi en rörelse för att förändra det. En rörelse som ser både behovet i nuet av att bygga nytt, men också behovet i framtiden att ha något stadsplanemässigt från vår tid att glädja sig åt. Vi ser en rörelse för politiker och medborgare som ser att dåtid, nutid och framtid kan förenas i stadsbyggnadspolitiken, snarare än ställas emot varandra.
När Centerpartiet då accepterar den chimära konflikten mellan vår historia och vår framtid, och till råga på allt utropar Stockholms historia som sin egen personliga väderkvarn att attackera, gör de hela sakfrågan en otjänst. Vi behöver inte försaka stadens riksintressen, vår historia, för att förnya den.
Tvärtom: jag ser Stockholms riksintresse som en garant och ett påbud att låta Stockholm följa med i tiden. Riksintresset behövs, just för att skydda stadens arkitektoniska “årsringar”; både befintliga och kommande.
Andra bloggar om: politik, samhälle, stockholm, skyskrapor, höghus, stadsbyggnad, bostadsbrist, arkitektur
Pingat till intressant.se
Hur ser vi på en skyskrapa vid Ropsten/Hjorthagen? Har sett artikel i någon tidning om sådana tankar…. Vad finns det för majoriteter om en sådan?
http://svt.se/2.33538/1.1748736/skyskrapa_ska_satta_hjorthagen_pa_kartan
Hej Kjell!
Jag vet inte hur vi ställt oss till den här skrapan, men jag själv är positiv
Bra skrivet i sak, men lite tarvligt val av vinkel. Vad jag kan utläsa från denna bloggpost och den länkade artikeln i SvD är du och Ankersjö mer eller mindre överens — kanske inte om detaljerna, men helt klart om målsättningen. Om Ankersjös utspel eventuellt andas desperation (vilket jag inte håller med om) så gör den här bloggposten det definitivt. Den hade, med små förändringar, kunnat vara en del av en konstruktiv diskussion om medlen för att uppnå den delade målsättningen. Istället framstår den mest som surmulet gnällande över att en centerpartist har mage att påpeka att många nog kan tänkas dela vissa mp-värderingar utan att för den skull vilja köpa hela paketet, och själv vill försöka utgöra ett alternativ för dessa personer. Det känns inte så lite desperat.
C-utspelet är ju en attack mot riksintresset som sådant. Ankersjö är ju ingen dumbom, han vet vad riksintresset är, och hur det fungerar. Han bryr sig heller inte om att diskutera det i någon väsentlig mening. Istället drar han med de stora penseldragen och tar i praktiken bort riksintresset (även om han menar att det ska gå att skydda enskilda byggnader eller kvarter).
Det blir uppenbart politik i syfte att göra dramatiska och slagkraftiga utspel, inte politik i syfte att regera.
Det blir uppenbart politik i syfte att göra dramatiska och slagkraftiga utspel
Precis som representanter från alla partier gör när det gäller att få ut ett kärnfullt budskap i media. Nu låter du bara ännu mer gnällig.
Det är möjligt att Ankersjö helt vill avskaffa riksintresset. Mot bakgrund av hur det de facto används är det kanske inte helt omotiverat? Mitt intryck av vad både du och Ankersjö skriver är i alla fall att det behöver förändras så pass i grunden att det mest blir en semantisk fråga om det ska kallas avskaffande eller inte. Men diskutera för all del gärna detta; sakdiskussionen är intressant och bra, och det är den delen jag gillar i bloggposten.
Eftersom du har sakargument bör du kunna skippa den tramsiga vinkeln om utspelets eventuella desperation (en vinkel som känns påklistrad mest för att du är sur för att Ankersjö har fräckheten att konkurrera om “dina” väljare).
Intressant att se Centerns förvandling från Bondeförbundet till Skyskrapecentern
Intressant att följa diskussionerna om skyskrapor i Stockholm. Det finns väldigt mycket åsikter om detta men få pratar om vad de ska användas till. I USA är de flesta skyskrapor kontorshus, i en del fall hotell och väldigt sällan bostadshus. Många verkar vilja ha skyskrapor för sakens skull utan att ha någon åsikt vad som ska finnas i dem. Bara det blir skyskrapor är jag nöjd. Omedveten påverkan från USA är nog ganska omfattande. Man har vant sig vid utseendet på en storstad från de tusentals såpor och filmer man sett från USA.