Under almedalsveckans sista dag presenterade Miljöpartiet sitt stadspolitiska program “En grönare stad är en roligare stad”. Det som lyftes upp från programmet medialt var tyvärr (men inte helt oväntat) förslaget om ett femårigt moratorium på externa köpcentrum, men programmet innehåller också förslag och ställningstaganden som jag tror är viktiga för att våra städer ska utvecklas i en positiv, det vill säga grön, riktning. Inte minst för Stockholmsområdet, vilket förstås är det perspektiv utifrån vilket jag läser programmet.

Programmet tar otvivelaktig ställning för staden och stadskaraktären. Programmet tar exempelvis upp att uppdelningen mellan arbete, bostäder och centrum i miljonprogramsområdena är djupt problematiskt, att “hus i park” istället blir “hus i parkering” och slår ett slag för handelsutrymmen i bottenplan. Vidare tar programmet kraftigt avstånd från urban sprawl, det vill säga stadsplanering genom att sprida en glas stad på en stor yta.

Ett program i min smak, onekligen. I den mån jag får något att säga till om i ett framtida Stockholm kommer jag arbeta för att stadskaraktären sprids även utanför dagens innerstads gränser. En levande stad tror jag behöver en tydlig kvartersstruktur med service och handel i gatunivå och gärna med gröna innergårdar (eller varför inte gröna tak). Det innebär ett gigantiskt behov av nytänk för våra förorter där stora delar på sikt kommer behöva byggas till och byggasom, en del kanske rentav rivas.

Jag gillar att Miljöpartiet tar stark och tydlig ställning för en grön stad värd namnet, det ger mig råg i ryggen på väg in i valrörelsen.

Andra bloggar om: politik, samhälle, stadsplanering, stadsutveckling, stadsbyggnad, stockholm
Pingat till intressant.se

Tags: miljöpartiet