Konsumtionen av brännbara CD- och DVD-skivor minskar, enligt SVT. Därigenom minskar också den ersättning som återförsäljarna (och i slutändan konsumenterna) betalar till paraplyorganisationen Copyswede, vilka i sin tur fördelar pengarna till upphovsrättsinnehavare för musik och film.

Konstruktionen, som kallas privatkopieringsersättning (tidigare “kassettersättning”), finns formellt till för att ge upphovsmännen ersättning för den helt legala kopieringen för privat bruk. Om jag köper en CD så har jag laglig rätt att också göra en kopia till mig själv eller till min sambo/syster/undulat eller motsvarande. Upphovsrättsorganisationernas, mycket svaga, logik är då att om jag inte haft den rätten, så hade jag köpt två ex av plattan. Därför tar Copyswede alltså ut en extra ersättning på följande produkter:

“1. C-kassetter över 15 minuter
2. E-kassetter (VHS) från 15 minuter och uppåt
3. Minidisc
4. CD-R/-RW audio
5. CD-R/-RW andra än CD-R/-RW audio
6. DVD-R/-RW, DVD+R/+RW, DVD-RAM, DVD-R/+R Double Layer
7. MP3-spelare, videospelare som t.ex. DVD-spelare med inbyggd hårddisk, set- top boxar och liknande anordningar med inbyggt minne”

C-kassetter (dvs vanliga musikkassetter), VHS och Minidisc är ju ganska uppenbart utdaterade medier, men nu minskar alltså även användningen av brännbara CD- och DVD-skivor. Detta hotar pengarna från privatkopieringsersättningen, vilket som mest varit kring 200 miljoner kronor (2007).

Lösningen är för Copyswedes del uppenbar: fler digitala lagringsmedier måste ersättningsbeläggas! Framför allt hoppas Copyswede kunna få en del av mobiltelefonskakan, men även externa hårddiskar står på önskelistan.

Copyswede har bara ett problem: Det är inte lagstiftning, utan avtal mellan marknadsparter, som avgör vad som ska ersättningsbeläggas och med hur mycket. Tyvärr har återförsäljare av mobiltelefoner, externa hårddiskar med mera har mycket litet intresse i att lägga på ytterligare kronor på priset för sina produkter. Lagstiftarna har lättare att införa orimliga extrakostnader på en sakligt mycket skakig grund, så därför vänder sig Copyswede till dem.

Får Copyswede som de vill skulle alltså regeringen föreslå riksdagen att tvångsinföra privatkopieringsersättning även på mobiltelefoner och externa hårddiskar. Jag hoppas att så inte är fallet. Jag hoppas så av flera skäl, men här är mina två främsta:

1. Privatkopieringsersättningen bygger på premissen att privat kopiering av lagligt material är något som upphovsrättsinnehavarna har “accepterat” men ändå lider skada av och behöver ersättning för. Jag ser tvärtom privat kopiering av lagligt material som en självklarhet, den enda möjligheten för mig som har köpt ett album, en film eller dylikt att avnjuta den såsom det passar mig bäst. Alltså min rättighet som konsument, även om det innebär att göra kopior att ha till datorn, på telefonen eller till någon i min familj. Privatkopieringsersättningen är alltså inte så mycket en ersättning, som ett sätt att ta betalt för samma sak två gånger. Det tycker jag är orättmätigt.

2. Även om man accepterar behovet av en ersättning, vilket jag alltså inte gör, så innebär en alltför bred privatkopieringsersättning, det vill säga en ersättning som tas ut på en alltför många olika lagringsmedier, att det i oproportionerlig utsträckning tas ut ersättning av “fel” personer. Tanken är at ta ut ersättningen av dem som privatkopierar för eget bruk, men om ersättningen slår mer mot andra som inte borde beröras, så saknar den legitimitet.

CD, DVD, VHS, kassetter, MP3-spelare med mera kan också användas till annat, men den traditionella användningen är för musik/film, det vill säga det som Copyswede menar privatkopieras. Med framför allt mobiltelefoner, men även andra lagringsmedier såsom externa hårddiskar, ser vi den direkta motsatsen. Dessa kan användas till att lagra privatkopierad musik, film eller liknande. Men det är inte deras traditionella användningsområde och inte deras syfte. Mobiltelefoners främsta syfte är att kommunicera, och större lagringsmedier lagrar allehanda data, varav bara en del rimligtvis är privatkopierad.

Om jag fotograferar mycket behöver jag en (antagligen flera, de har en tendens att gå sönder) externa hårddiskar. I och med mitt köp av en hårddisk för förvaring av fotografier jag själv har upphovsrätt på ska jag inte behöva betala upphovsrättsersättning till helt andra människor. Eller, för all del, om jag nu köper den senaste iPhonen för att kunna spela Angry Birds, ska jag inte tvingas skänka någon hundralapp extra till musiker, koreografer, journalister med mera.

Copyswede verkar ha haft ett par dåliga år nu sedan rekordåret 2007. Privatkopieringsersättningen kräver som vi sett gigantiska nyförhandlingar med mycket ovilliga motparter, och dessutom sitter paraplyorganisationen i konflikt med en rad kabel-TV-företag om vidaresändningsrätt av de TV-kanaler (svenska och en lång rad utländska) som Copyswede sitter på. Kanske är det därför de försöker smyga in bakvägen via lagstiftning.

Jag hoppas som sagt frågan om lagstiftning inte lyfts, men skulle det göra det ser jag det som en möjlighet. Det ger en möjlighet till offentlig debatt om frågan. Jag tror att det gynnar oss som vill ha en modern upphovsrätt och som tycker att en del upphovsrättsorganisationers agerande drar upphovsrättens goda namn i smutsen.

Illustration: Ryan Jones | www.flickr.com/ichibod
Andra bloggar om: politik, samhälle, privatkopiering, privatkopieringsersättning, kasettersättning, fildelning, copyswede, it
Pingat till intressant.se